Den lömska mikroplasten

Plast är både en välsignelse och en förbannelse. Det är svårt att föreställa sig det moderna samhället utan plaster. De finns i de mest skilda sammanhang, alltifrån extremt komplicerade konstruktioner som konstgjorda plasthjärtan till engångsmuggar och sugrör.

Plaster är ovärderliga i en mängd produkter och kan till exempel göra bilar och flygplan lättare så att de släpper ut mindre koldioxid. Plastförpackningar skyddar livsmedel och ökar hållbarheten och minskar matsvinnet. Engångsmaterial av plaster hindrar spridning av bakterier inom sjukvården.
Men så finns där en baksida.

Baksidan
Den väldiga konsumtionen av plaster gör att en stor del hamnar som skräp i vår natur och i våra hav.
Det vi människor förknippar med nedskräpning är ofta plaster i form av kassar, säckar, engångsemballage, muggar och flaskor. Det ser illa ut, men det verkligt otrevliga uppstår när naturen försöker bryta ned plasterna. Då uppstår nämligen mikroplaster, som sprids till vattendrag, sjöar och hav.
Sedan finns det så att säga färdiga mikroplaster i exempelvis tandkräm, smink och textilier. En enda fleecetröja släpper ut tusentals mikroskopiska plastfibrer vid varje tvätt. Men de verkligt stora utsläppen kommer från bildäck och från konstgräsplaner.

Plastplankton
I havet är forskarna rädda för att mikroplaster ställer till en massa oreda eftersom musslor, räkor och småfisk tror att mikroplasten är föda i form av plankton. Därtill så binder miljögifter i vattnet sig kemiskt till mikroplasten och alltihop förs vidare upp i näringskedjan för att slutligen nå oss människor. Det finns med andra ord all anledning att få bort så mycket plast som möjligt från vår natur och våra hav.