När vatten och land gifter sig  – från torra granplanteringar  till myllrande våtmarksliv.

Länge har  jag velat intervjua Daniel Bergman om det arbetet han och hans familj och grannar lagt ner på att återskapa och skapa våtmarker i skogarna runt deras hem. Utanför fönstret på det lokala kaféet i Lönsboda strilar regnet ned. Det är  en grå och råkall januaridag, men inomhus värms vi av en ombonad atmosfär, väldigt god mat och välsmakande kaffe – en stark kontrast mot vädret utanför. Vårt samtal flyter fritt kring våtmarkernas betydelse; att de inte bara återställer djurlivet utan bidrar även till att rena vattnet på sin färd mot Hanöbukten. Bilden är  från filmen Våtmark – mötet mellan land och vatten, djurlivet är snabbt tillbaka.  

Ett samarbete mellan familj, generationer och grannar

Gården Smålatorp har varit i Daniels familj i tre generationer, nu driver han den tillsammans med sin bror och i bakgrunden finns pappa med sin erfarenhet. Skogsbruk har länge varit huvudinrättningen på gården. Beslutet att börja med våtmarksprojekten kom inte över en natt. Det var något som växte fram över tid. Efter att ha tänkt på det under många år var det den torra sommaren 2018 som blev den avgörande punkten. Det var så tydligt att marken behövde vatten och att våtmarker kunde vara lösningen. De började se praktiska möjligheter för att göra det till verklighet, tack vare bidrag och samarbeten, bland annat med kommunen och andra partners. Nu har de skapat fem våtmarker genom tre olika projekt på sin mark.

Gården ligger nära de nya våtmarkerna och är en plats där hela familjen, från barn till föräldrar, och grannar arbetar tillsammans. Detta projekt handlar inte bara om att sköta om skogen utan även om att ta hand om och förbättra sin miljö. Alla ser värdet i att arbeta tillsammans, och även barnen är involverade och bidrar med sina tankar och idéer. Projekten är ett exempel på hur man kan kombinera traditionellt jord- och skogsbruk med miljövård. För Daniel är det här ett sätt att både ta hand om sin mark och att ge något tillbaka till naturen

Aktiv fritid gynnar kreativiteten

När jag ber Daniel berätta om sig själv betonar han att dessa projekt gör de tillsammans, det är både familj, grannar och vänner som ser till att drömmarna blir verklighet.

– Jag tycker inte om att lägga kvällarna på Facebook, eller TV, jag vill faktiskt ut och göra någonting.   Jag sitter framför datorerna hela dagarna och de är bra arbetsredskap men för att behålla kreativiteten så behöver jag göra saker på min fritid. Praktiska saker som gör skillnad som gör livet bättre för mig och mina närmaste och våtmarken är ett bra exempel på det.

Han skrattar och avslutar pratet om sig själv med – Om någon undrar vad jag gör en fredagskväll som ikväll så hoppas jag kunna ge mig ut för att hugga granslanor till en gärdsgård.

Det finns hjälp att få – både med kunnigt folk och med finansiering

 

Med oss vid bordet har vi också Agne Andersson. Daniel och Agne lärde känna varandra genom dessa våtmarksprojekt. Agne har arbetat som kommunekolog i Osby under många år och brinner för

den miljö som en gång fanns i skogarna och vattendragen. Agne är en av de experter som hjälpt till att förverkliga planerna. Daniel och hans bror höll vid den här tiden också på med en skogsbruksplan och i det arbetet fanns en konsult som hjälpte till, de bad konsulten om hjälp att planera in några våtmarker. Så det var många personer med olika roller inblandade och tillsammans hittade och bestämde man var markförhållandena var optimala. Kommunekologen i Agne var avgörande på flera sätt och bland annat för att de skulle kunna söka det nya LONA-bidraget.

”Det var ju inte svårt att få med dig på tåget” säger Daniel till Agne, sen skrattar de. Det märks att de trivs tillsammans. Inte heller ansökningsförfarandet var så svårt säger Daniel och Agne nickar.

Vi började faktiskt innan finansieringen var bekräftad och vi sökte från både LONA/LOVA och våtmarksfonden. Vi tänkte att någon nappar väl och när bägge nappade så lämnade man tillbaka ansökan till Våtmarksfonden. – Det gynnar ju någon annan som stod i kön. Men detta med OK från bägge håll gjorde ju att vi förstod vi var rätt i tiden och att vi hade ett bra projekt.

Råd till andra som går i samma tankar

Om du skulle ge ett råd Daniel till andra markägare som själva har mark som lämpar sig men som inte hört om er eller liknande projekt. Vad skulle det vara?

Det här är inte något som är omöjligt, det är inte oöverstigligt. Att anlägga en våtmark i dag är görbart och relativt enkelt, tillräckligt enkelt. Politiken har fattat, stöden går att få, det kan krävas lite arbetstid av dig som markägare men du får hjälp och stöd via kommuner och andra myndigheter. Det gör livet mera upplevelserikt och vackert.

Jag tror att de flesta drömmer om vatten säger Daniel, för det är någonting med oss människor som drar oss till vatten. Man vill ha det på sin fastighet av många skäl, det kan ju samverka med att både gynna djur- och växtliv samt att vattnet renas och på så sätt gynnar Hanöbukten också. Sen finns ju skönhetsvärdena både för de som bor där eller besöker platsen. Att sen berätta för markägare om att det idag finns stöd är viktigt. Inte alla markägare vet om att de här stöden finns. Här kan kommuner bli bättre tycker både Agne och Daniel. En orsak till att kommuner inte informerar mera kan handla om resurser hos kommunen, vissa kommuner har ju till och med möjlighet att hålla enskilda tjänstemän som kan hjälpa till med ansökan. Daniel vill dock poängtera att både kommunen och länsstyrelsens handläggare har varit hjälpsamma, även i det byråkratiska har alla strävat åt samma håll.

För att få med sig markägarna är det också viktigt hur och vem som informerar om stöd och möjligheter. Att få med sig markägarna är många gånger en tillitsfråga. -Jag är barnfödd häruppe säger Agne, alla vet vem jag är, det gör det lättare än om jag var en tjänsteman från Malmö.

Erfarenheter från arbetet

Nu sex år senare har det för Daniel och familjen blivit tre projekt och fem våtmarker och fler är på väg. Man får ju smak på det här. När man ändå är i gång och vet vad man gör och har plockat två jordgubbsland kan man ju plocka ett till säger Daniel och skrattar. Nästa gång vill vi ta ett nytt grepp, ett helhetsgrepp och inte bara tänka våtmark utan vidga det. Pollinerare vill vi ha med och det har vi ju jobbat med innan men nu vill vi ta in ytor som är ännu mer speciella. Ängsmarker som har varit hävdade sedan medeltiden, sen har vi hagmarker med skogsbete och ädellöv. Allting ligger i samma område, det skulle kunna bli riktigt bra. Som allt i livet, när man blir bra på något så lockar det till mera. I vårt samtal kommer vi in på skötsel, jag är nyfiken på hur mycket arbete det kräver och om man kan få finansiell hjälp även med det. Skötsel behövs säger Daniel. Definitivt behövs skötsel. Allting växer ju och kan växa igen. I det vi gjorde 2018-19 behöver vi nu ta till röjsågen. Vi behöver klippa kanterna överallt. Det har vi lärt oss i dessa projekt, man behöver se till att man har klippbara kanter, det hade vi inte till att börja med och det kräver nu mycket manuell hantering. Det går att få bidrag även till skötsel men då beror det mycket på var våtmarken ligger. Ligger den i anslutning till jordbruksmark kan man få skötselbidrag, så man kan behöva tänka till om sådant. För att en yta skall fortleva kan det vara viktigt att få hjälp även med bidrag till skötsel, diesel kostar och arbetstid kostar. Både Agne o Daniel menar dock att här kan stöden bli bättre. Det är en utmaning inom många miljöprojekt att finansiering av underhåll sällan är lika tillgängliga som startbidrag.

Vad har överraskat mest i arbetet med projektet

På frågan vad i dessa projekt som överraskat mest kommer svaret snabbt. Att det blev bättre än vad vi kunde föreställa oss. Och att naturen återhämtar så enormt snabbt. Inom en säsong bara så syns det ju knappt att man varit där, allt ser så naturligt ut. Djurlivet svarar också an direkt, medan grävmaskinerna var där kom kniporna och landade trots att det varit en granplantering där bara några månader tidigare. Och musslorna inflikar Agne, de är ju också ett bevis hur snabbt det går. I ett myrdike där det aldrig funnits fisk finns det nu musslor. Musslorna släpps ju från fiskarnas gälar så det är ju ett fint bevis att nu finns det fisk. Fågellivet kom tillbaka oerhört snabbt, tofsvipan häckade bara några månader efter marken var klar och nu finns grönbenan här också. Ge naturen rätt förutsättningar så svarar den dig. För besökare kommer det finnas ett fågeltorn som Sparbanken sponsrat.

Filmerna: Projektet har även lett till att dokumentera arbetet genom filmning. Det är en del av projektet säger Daniel, en del av uttrycket, nu kan man få glädjas om möten med natur och djurlivet om och om igen

Vad har varit det bästa

På frågan om vad dom varit bäst kommer svaret direkt. Helheten. Daniel delar sin entusiasm över hur vatten och land harmoniskt sammanflätas i våtmarksprojektet. Det har varit extra uppmuntrande när vatten och land gifter sig. Ytan som man får anlägga på. Odla för pollinerare precis intill vattnet. Se hur samspelet med de vackra växterna och insekterna som kommer och går, går från vattnet till blommorna. Det gör någonting för själen också. Här betonar han igen vikten av att skapa ytor avsedda för pollinerare vid varje våtmarksprojekt, en tanke som har vuxit fram under projektets gång. ”Ja, de tankar om att bidra till pollinering kom med tiden, när vi började modellera landskapet. Det är fascinerande och faktiskt ganska nytt för oss, men det är egentligen så enkelt när man ändå är involverad i skapandet.”

Som avslutning ber jag Daniel att drömma sig 10 år framåt och berätta hur det ser ut i miljön runtikring honom då. Ja då är alla drömmarna om restaurering av våtmarker, ängsmarker, hagar med betesdjur och stora ädellövsbestånd klart.  Här bryter vi upp intervjun, trotsar regnet och ger oss av mot våtmarken.  Senast som jag besökte den var våren 2023. Den gången var det ett annat scenario – solsken och en våtmark som började vakna till liv efter vinterns dvala. Nu, omgiven av det gråa och blöta landskapet, är kontrasten slående. Men det finns en skönhet även i detta – en påminnelse om naturens ständiga förändring och dess outtröttliga kraft.

Länkar: Se Daniels fantastiska filmer på Youtube, www.youtube.com/@Slickstenen

Våtmark – från dröm till verklighet:          https://www.youtube.com/watch?v=rN5vNorRFWI&t

Våtmark – mötet mellan land och vatten:  https://www.youtube.com/watch?v=Ta1tsCDW3ck

Text o bild: Annelie Worgard

(Obs: första o sista bilden och bilden på grävskoporna är från Daniels film Våtmark – mötet mellan land och vatten)

Alla bilder är från samma våtmark.