En dag av lärande som ger hopp för framtiden
Majmorgonen är lite kylig och vass. Som tur är skiner solen och vinden har lagt sig litegrann efter ett par rejält blåsiga dagar. Jag ska spendera en dag i Ystad hamn tillsammans Marietorps Naturskola så utomhus är det som gäller. I Ystad hamn förbereder man sig för säsongen och segelbåtar sjösätts nu med hjälp av stora kranar. De ser ut som urtidsdjur där de sakta vrider och vänder på sig för att få i båtarna. Jag skall få hänga med en klass från årskurs två. De ska lära sig om havet hela dagen. Håva ute i vattnet, och lära sig om det de får upp. Lyssna på sagan om ålen Åsas färd från Sargassohavet och leka ”hela havet stormar om Östersjön.” Kanske är det några av våra framtida politiker och makthavare som deltar denna dag på Marietorp Naturskola. Makthavare som fullt ut förstår att värna den natur vi lever i och av. I så fall kommer havet få en extra fin chans tack vare denna skola och dess duktiga lärare. Den tanken känns varm och hoppingivande.
Skolan mitt i Ystads hamn
Skolans lokal i hamnen är på utsidan en anonym lagerliknande byggnad men inuti är väggarna blåmålade med havsdjur överallt, bord med mikroskop, hemmagjorda havsdjur blandas med köpta mjukisdjur, böcker om havet och alla dess invånare. Atmosfären känns kreativ och inspirerande. Efter besöket i skolan tar vi oss till förrådet i hamnen bredvid segelbåtarna. Här finns vadarstövlar i alla storlekar, från 28 till 47. Jag hittar min storlek utan problem och förvånas över hur smidiga de är att gå i. Snart anländer barnen. De har promenerat från skolan med sina lärare. Luften fylls av surr från ivriga andraklassare. Marietorps lärarteam, Hans och Leonor, berättar om dagen som ligger framför oss. Det märks att de arbetat ihop ett tag, det är ett väloljat team som tar sig an dagen. Att få 15 barn att dra på sig vadarstövlar är ett uppdrag i sig, det tar en stund. Mycket skratt, fniss och frågor. För att hantera all logistik delas eleverna upp i två grupper. Den första gruppen kommer att börja med att håva ute i vattnet, medan den andra gruppen kommer att lära sig om ålen Åsa och sedan leka en lek som simulerar hennes färd från Sargassohavet till Östersjön. Båda grupperna ska även leka ”Familjen Östersjön” innan de byter plats.
Lek och lärande vid vattnet
Det blåser en del och det finns lite vågor ute i vattnet, vilket gör håvandet lite svårare. Men eleverna lyckas ändå fånga en del fisk och annat smått. Att det här är kul det syns tydligt. Alla vuxna som är med ute i vattnet står runt gruppen med barn, håller stenkoll på alla sina ”håvare”. Allt som fångas in stoppas i hinkar och tas upp på land. Medan grupp ett tampas med vågorna är grupp två kvar på stranden och lyssnar på berättelsen om ålen Åsa och hennes vandring från ett litet yngel i Sargasso, till en glasål, sedan en gulål när hon är i Östersjön och slutligen en blankål. Efter 20–25 år återvänder sen Åsa till Sargassohavet för att ge liv till nya ålar som skall göra om resan. Sedan får eleverna leka ”Åsas färd” i en hinderbana. Man ser att det är skönt att röra på sig. Sedan är det dags för byte av vem som håvar och medan grupp två går till förrådet för att dra på sig vadarstövlar är det dags för grupp ett att gå igenom dagens fynd från havet. Alla sätter sig i en ring. Leonor berättar vad vi ser medan de små havskreaturen lyfts ur hinkarna, stoppas i handhållna plastakvarier och passas runt mellan barnen. Nu vaknar intresset tydligt till liv, det blänker i elevernas ögon, ivriga händer sträcks fram för att få en närmare titt på de små djuren. Vi får veta hur tångräkan fick sitt namn, Zlatan-räka, det är för att den har blågula ben och är snabb på att finta, lite svårfångad lär den också vara. Vi får lära oss att blåstången är havets hotell, här bor många små varelser. Sandräkan kan ändra sin färg efter sand och har fina blå ögon. Musslor är som små vattenreningsverk i sig själva, en 5 cm stor mussla kan rena ca 5 liter vatten på en timme. Sedan får grupp två lära om ålen Åsa och leka sig varma med hinderbanan. Efter all håvning och lek är det dags för en kort snackspaus, barnen är hungriga.
Reflektioner över dagen och framtiden – Hur många riktiga jordklot har vi?
Dagen avslutas med en genomgång av Hans och Leonor om var den här stranden fysiskt är placerad på jordklotet. Hans tar fram en uppblåsbar jordglob, pekar ut den lilla, lilla prick där vi är. Stranden där vi är blir plötsligt väldigt liten. Han berättar om vikten av att ta hand om alla våra vatten, att vi lever av och behöver vatten. Sen kommer frågan som får mig att studsa lite, han vänder sig till alla barnen och frågar ”Hur många riktiga jordklot finns det?”. Alla barnen ser först lite frågande ut, svaret är ju så självklart att man undrar om det är så han menar. Ett säger någon, bara ett som är på riktigt säger en annan och sen sjunker allvaret in hos oss vuxna i alla fall. Ett enda jordklot har vi att leva av och på. En sista lek hinner man med innan den medhavda lunchen äts. Då släpps det sista av överskottsenergin som finns kvar ut. Hans och Leonor plockar snabbt ihop hinderbanorna, alla små infångade varelser återbördas varsamt till havet. På frågan vad som var roligast kommer snabbt – Håvningen, och sen titta på räkorna, nej fiskarna, fast Östersjöleken var rolig, och Åsas hinderlopp. När vi går därifrån tänker jag vilken gåva att få ha en verksamhet som den här som servar hela kommunen. Vilken viktig gåva till alla barn att på detta sätt få umgås med naturen under skoltid. Tänk om varje årskurs över hela landet fick en hel vecka om året att
Marietorps Naturskola
Marietorps Naturskola tar emot cirka 4000 elever från 13 olika årskullar varje år från den kommunala skolan. Pedagogerna som arbetar här är Hans Nilsson Dahlin, lärare och Leonor Lavröd Sologuren, marinbiolog och lärare. Engagemanget och intresset för deras uppdrag lyser igenom hos bägge två. De vet att de har en viktig funktion att fylla. Skolan har lokaler både vid Marinan i Ystads Hamn samt själva Marietorp i Sandskogen. Från början drevs verksamheten i projektform men sedan 2018 har de en permanent plats i kommunens budget. Ett tag under detta år såg den budgetposten ut att försvinna men efter protester och hejarop om skolans betydelse kom kommunen på andra tankar. År 2019 fick de pris av Sydkustens vattenvårdsförbund för sin verksamhet. Citat från Ystad Allehanda från prisutdelningen:
”– Det är med stor glädje som vi återigen kan dela ut det här priset. Det är fantastiska insatser som ni gör.
Det borde finnas mer av den här typen av verksamhet som utbildar nästa generation,
säger vattenvårdsförbundets ordförande Stellan Carlsson i samband med prisutdelningen.”
Marietorp finns på östra sidan av Sandskogen. Där finns en liten skog med många olika slags djur och fåglar. Som en del i verksamheten har man grävt en damm på tomten. Strax intill skolan ligger Östersjön, och intill rinner Nybroån. Skolan har ett pedagogiskt program som går att läsa om på deras hemsida. I programmet ingår många roliga och lärorika aktiviteter som inspirerar elever att lära sig saker om naturen.
Precis som alla naturskolor är man mycket utomhus. Man tar vara på platsens betydelse för lärandet. Skogen, bäcken, havet, stranden, parker och skolgården är en el av klassrummet. Att vara ute ger eleverna en aktiv och levande kontakt med det de lär sig om, de får andra sinnesupplevelse än i ett klassrum. Att lyssna på fåglarna, observera småkrypen och lära om alla samband, hur allt samverkar under kunnig ledning bidrar till ett ökat intresse för att bevara allt detta i vuxen ålder.
Betydelsen av Naturskolor
Så varför behöver vi naturskolor?
Naturskolor bidrar till att öka naturkänslan hos barn och elever inom kommunen, vilket är en förutsättning för framtida skydd av naturen både lokalt och globalt. Utomhuspedagogik är ett viktigt koncept för naturskolan. Den ger eleverna både en känsla för och förståelse för naturen, vilket är ett viktigt mål i undervisningen. De allra flesta av oss vet vad en dag i skogen gör med sinnet, eller dag vid havet.
Otaliga berättelser, sånger och dikter världen över vittnar om hur starkt kopplade vi är till naturen. Men naturen betydelse är inte bara poetiskt, vi får vår mat och vår välfärd från den. Kunskap om naturen och dess resurser blir allt viktigare i takt med att vi blir fler. Överallt i världen pågår en omfattande urbanisering, fler och fler flyttar in och bor och lever sina liv i städer. FN säger i sin rapport ”World Urbanization Prospects 2018” att ”globalt sett bor fler människor i stadsområden än i landsbygdsområden, med 55 procent av världens befolkning som bor i stadsområden 2018. År 1950 bodde 30 procent av världens befolkning i städer, och år 2050 kommer 68 procent att göra det.”
Naturskolor bidrar därför till att öka naturkänslan hos barn och elever inom kommunen, vilket är en förutsättning för framtida skydd av naturen både lokalt och globalt.
Idag finns en förening för Sveriges Finlands naturskolor. De har som mål i sina stadgar att varje kommun skall ha minst en naturskola. Naturskolorna är ett komplement till den ”vanliga” skolan och när den finns på plats är den en naturlig del av skolans och förskolans undervisning. Utomhuspedagogik tränar också andra färdigheter som eleverna och klassen har nytta av. Många av aktiviteterna främjar samarbete mellan eleverna. Genom de olika arbetsformerna stärks gruppens sammanhållning, och eleverna fungerar bättre tillsammans när de kommer in igen. Det man lär på naturskolan kan tas tillbaka in i klassrummet.
Marietorp Naturskola är ett bevis på att naturskolor är viktiga. När skolan under en kort period inte visste om de skulle få finnas kvar i kommunens budget skyndade alla till att berätta om vad skolan betyder och har betytt som komplement till den vanliga skolan.
Länkar:
https://www.ystad.se/skola/kultur-och-natur/marietorp/
https://stud.epsilon.slu.se/5941/1/eriksson_a_130628.pdf
https://www.naturvardsverket.se/globalassets/media/publikationer-pdf/6400/978-91-620-6407-5.pdf
