När siken får hjälp på traven i Skräbeån

En kylig dag vid Skräbeån står vi, Patrik och Annelie, på kanten och ser arbetet börja. Vi ska få vara med om ett fint samarbete mellan fiskevårdsföreningen i Skräbeån, Önnestadsgymnasiet och Eriksbergs viltpark. Ett arbete som går ut på att stärka beståndet av sik i ån genom att samla in rom och mjölke, kläcka yngel i trygg miljö och sedan sätta tillbaka dem i Skräbeån.

Fiskevårdsföreningens ordförande Dan Lindström är  på plats tillsammans med elever och läraren Esbjörn Möllerström från Önnestadsgymnasiet. Med är också Jimmy Lindahl från Eriksbergs viltpark, van vid den här sortens arbete. Det märks. Lugnt och självklart vadar han ut i åfåran med sin stora håv och fångar upp blivande föräldrafiskar.

Längs kanten väntar baljor och skålar. De stora sikhonorna kramas varsamt på sina ägg, hanarna på sin mjölke. Varsin skål. Rommen glänser som den finaste löjrom och som den människa man är är det svårt att inte tänka på rostad macka med tillbehör. Men här handlar det om något helt annat. Efter urkramningen släpps de lätt förvånade, kanske lite uppskrämda fiskarna tillbaka i ån. Man kan inte låta bli att undra vad de tänker om denna märkliga mellanlandning i människornas värld.

När tillräckligt med rom och mjölke samlats blandas allt samman, noggrant och försiktigt. Esbjörn berättar hur själva befruktningen går till och Dan fyller i. Ägget öppnar sig, släpper in hannens sperma och stänger sig igen. Sedan blir det klibbigt. Ute i det vilda är det nu som det befruktade ägget ska fastna på en sten på botten och klara sig genom vintern.

I stället får de här äggen följa med till övervakade utrymmen på skolan och på Eriksberg. Där får de vila i trygghet. Någon gång i februari eller mars kläcks de, och då är det dags att släppa tillbaka de nykläckta små fiskarna i Skräbeån. Cirkeln sluts.

Det fanns en högtidlighet hos alla inblandade denna dag. En känsla av att vara med om något som är både konkret och hoppfullt. Förhoppningen, säger Jimmy, är att vi om fyra till fem år ska se en tydlig skillnad i mängden sik. Men påminner han och Dan, det finns mycket som påverkar. Spigg och skarv som äter allt de kommer åt. Vattennivåer och vattenkvalitet som kan förändras.

Just därför är det här en så viktig åtgärd. Och den görs ideellt. Av människor som ställer sig i kallt vatten, bär baljor, håller i fiskar, visar elever hur livet i ån kan få en ny chans.

Tack alla ni som kämpar för Skräbeån och siken, Tack Dan , tack ni elever och Esbjörn och tack Jimmy och Eriksberg.