Årets Ålakung: Från kilowatt till vattenvård – Tranås Energi visar vägen
.
Det är maj, det är vårgrönt – och regnet följer oss norrut från Hanöbukten till Österbymo i Ydre kommun. Vi är två som rest hit: Claes Bergkvist från Ålakademin och jag,Annelie Worgard från Samverkan för Hanöbukten. Claes har Tranås Energi som kandidat till Årets Ålakung. Jag vill skriva en artikel. Båda hoppas vi på samma sak – att få med oss inspiration att dela vidare.
Här väntar Magnus Lundberg, ansvarig för miljöanpassningen vid vattenkraftverken på Tranås Energi.Han har arbetat på bolaget i sjutton år, och det märks att han är en viktig pusselbit i deras miljöarbete.
Det som möter oss denna dag är en berättelse i sig, om vad som faktiskt är möjligt. Att driva ett lönsamt energibolag och samtidigt ta ett stort och förankrat miljöansvar.
Det handlar inte bara om teknik, regler och tillstånd. Det handlar om äkta vilja, omtanke och en strävan att laga det som en gång bröts – utan att tappa det affärsmässiga perspektivet. Tranås Energi har under lång tid haft en tydlig och konkret vision för sitt vattenarbete. När tillfälle getts har de kunnat agera direkt. Resultatet märks. De har arbetat för att återskapa åarnas naturliga rytm i de vatten de har ansvar för.
Under 2025 kommer de nå sin vision: fria fiskvägar i samtliga vatten där de har rådighet.
Dagen visar det tydligare än någon broschyr. Det går att kombinera elproduktion med ekologisk hänsyn. Det går att gå före, innan någon lag kräver det.
Vi besöker två av deras kraftverk, där vandringsvägarna för fisk nu åter är öppna.
Visskvarns fiskväg och flyktöppning räddar fisken
Det första är Visskvarn, en plats Tranås Energi haft ögonen på länge. Kraftstationen har länge utgjort ett vandringshinder, och bolaget har under många år önskat kunna ta över. 2015 blev det verklighet – de fick möjlighet att köpa kraftverket, och därmed också chansen att börja återställa den biologiska funktionen i hela Bulsjöån.
Det första vi ser när vi kommer fram är hur spegelblankt inloppet till kraftverket ligger – det är inte igång just nu. När det är i drift och vattnet drar, har de säkrat vattenintaget med låga, täta galler, och längs sidan av gallret finns en ränna på varje sida, en så kallad flyktöppning. Då kan fiskar som kommer fram till gallret vika av åt sidan – och där väntar rännan som leder dem förbi anläggningen och ut i den naturliga fåran som går förbi kraftstationen.Utöver detta har man också byggt en fiskväg, helt vid sidan av anläggningen.
Fiskvägen är utformad som en naturlig bäck med precis lagom lutning. Det gör det möjligt för fisken att simma fritt upp- och nedströms, förbi nivåskillnaden vid kraftverksdammen vid Visskvarn.
Här har det länge funnits öring både ovanför och nedanför kraftverket – men nu, med passagen på plats, kan öringen röra sig fritt genom hela sträckan. I fiskrännan har man också installerat en kamera som fungerar som fiskräknare, och där har man sett både öring och en och annan ål. För att snabba på öringens utbredning i de nya områdena har man flyttat ettåriga öringar längre upp i vattendraget samt med hjälp av Sportfiskarna, fångat och kramat ett antal öringhonor och -hanar, tagna i den naturliga fåran. Den urkramade rommen befruktas med hannarnas sperma. Därefter odlas rommen och kläcks fram på vårkanten. Sedan släpps ynglen tillbaka på olika platser – ett sätt att påskynda återetableringen.
Magnus passar också på att berätta om det senaste projektet, där arbetet pågår just nu. Det gäller kvarndammen vid Oppeby gamla kvarn. Tillståndet från Mark- och Miljödomstolen kom hösten 2024. Tranås Energi har ägt fallet sedan 1930-talet, men det blev aldrig något kraftverk. Kvarnen är numera såld, men fallet finns kvar. Den nya fiskvägen beräknas vara klar hösten 2025.
Med det här sista hindret undanröjt kommer det vara fritt för alla fiskar att ta sig från Västra och Östra Lägern, via Bulsjöån, ner till sjön Sommen – och tillbaka igen. Det är en sträcka på två och en halv mil som varit stängd i över hundra år. Magnus ser berättigat stolt ut när han säger att det känns bra att få vara med om att öppna upp denna sträcka för fisk igen.
Hela vägen ut till Östersjön är dock fortfarande inte fri – något som just ålen behöver. Men i Sommen finns en yrkesfiskare som på uppdrag fångar ålen och kör den i lastbil till havet, så att den får fortsätta sin långa resa mot Sargassohavet.
Vi pratar om just det. Om helheter och delsteg. Om varför man gör detta, trots att alla bitar ännu inte är på plats – och trots att Tranås Energi inte har rådighet över hela sträckan. Svaret kommer lugnt men tydligt:
– Någon måste ju börja.
Forsnäs kraftverk och meandrande – när naturen får leda vägen
Från Visskvarn tar vi oss vidare till Forsnäs kraftverk, den andra anläggningen i raden där Tranås Energi valt att inte bara bygga fiskväg, utan också skapa något mer. Även här porlar vattnet i ett människoskapat men naturlikt bäcklopp. Det har krökar och blomstrande kanter som får det att likna ett av naturen skapat vattendrag. Det kluckar och rinner med en självklarhet, som det alltid sett ut så här.
Forsnäs kraftverk, som byggdes 1918, har länge varit ett hinder för fiskens vandring. Här, precis som vid Visskvarn, har man nu säkrat inloppet till turbinen med tätare galler och två flyktöppningar. Det gör att fisken inte längre hamnar i turbinen, utan istället leds vidare ut i ån.
Men det är fiskvägen som gör det verkliga jobbet, både visuellt men även funktionsmässigt. Den tar bort dammens negativa påverkan som vandringshinder och tillför samtidigt en minimitappning nedströms – en konstant flöde som motsvarar ett naturligt lågvatten, ungefär 500 liter per sekund. Genom detta tillförs Bulsjöån både vatten, syre och liv.
Grävmaskinisten som byggde fiskvägen fick egentligen bara en enda instruktion: – Det ska vara två procents lutning. Sen meandrar du så mycket du kan, från foten av dammen ner till vägtrumman där fåran åter förenas med ån.
Och det blev ett litet minilandskap, ett slingrande vattenrum omgivet av stenar, tuvor och strandväxter. Nästan japanskt i sitt uttryck. Här har man också lagt in lekgrus, och lämnat utrymme för variation i både djup och strömhastighet. Det gör att fisken inte bara passerar, utan stannar – och kanske leker.
Uttern har inte glömts bort. En passage under vägen har byggts, försedd med stenar – några utstickande för att bjuda in till spillningslämning. Det är så man vet att uttern varit där. Och att den kommer tillbaka.
Fiskvägen vid Forsnäs stod klar i december 2018. Magnus berättar att många intresserade kom till invigningen. Och nu, för oss, när regnet tilltar utanför, börjar vi känna att det är dags att söka oss inomhus. Vi styr kosan mot Tranås.
Tillbaka i stan – gott kaffe, vad är en Ålakung och samtal mellan vattenvänneret
Efter några regnvåta timmar ute i fält kliver vi in på Tranås Energis kontor. Vi korsar Svartån på den lilla bron och slår oss ner i fikarummet berättar Magnus om företagets syn på sin roll. Ja, de bedriver affärsverksamhet och går med vinst. Men för Tranås Energi är vattnet och att ta ansvar för sin miljö lika viktigt som kilowatten.
De började med vattenkraft redan 1911 och producerar fortfarande el, numera också i ett biobränsleeldat kraftvärmeverk – men med en tydlig ambition att ligga i framkant när det gäller miljöhänsyn.
Under samtalet växer bilden fram av ett bolag som vill mer än att bara uppfylla lagkrav. De bad själva kommunen om att få ta över ansvaret för vattenvården i den del av Svartån som rinner genom stan och fick ett ja. Sedan dess har de arbetat målmedvetet, kunnigt och långsiktigt för att återställa livsmiljöer, underlätta fiskvandring och stärka den biologiska mångfalden. Som ett exempel på hur seriösa de är ansökte de själva om en ny vattendom om höjd mimimitappning vid Olstorps kraftstation. I det här fallet betyder det lägsta vattenflöde som släpps förbi vattenkraftverket. När bolaget ansökte om höjd gräns hörde Mark- och miljödomstolen av sig till Tranås Energi och undrade om de gjort fel, men de förklarade att på detta sätt säkrade de allt arbete som gjorts i området kring kraftstationen. För tack vare detta arbete med fiskväg, anpassade vattensläpp så har öringen etablerats vilket även ger flodpärlmusslan en ny chans.
Alla deras kraftverk är idag miljöanpassade. Den el som produceras här har fått Naturskyddsföreningens märkning Bra Miljöval.
Redan 2012 fick de Älvräddarnas diplom för biologisk mångfald, som första energibolag i Sverige. Tranås Energis arbete lyfts fram som ett föredöme i Martin Falklinds dokumentärserie Fiskarnas rike. De gör mer än vad lagen kräver av dem.
När vi undrar hur de finansierar allt detta, svarar Magnus utan att blinka:
– Vi använder några öre per kilowattimme till fiskarna och vattnet, det blir inte dyrare för kunden och det räcker långt om viljan finns. Och den har både vi som jobbar här och vår ägare Tranås kommun.
Ålakungar och Åladrottningar
Samtalet glider över till Ålakungar och Ålakademin.
Varje år utser Ålakademin, en ideell förening med säte i Åhus som har funnits sen 1994, en Ålakung eller Åladrottning. Ålakungen är en hederstitel som tilldelas aktörer som på ett utmärkande sätt bidrar till ålens fortlevnad och livsmiljöer.
Genom åren har utmärkelsen gått till olika typer av initiativ och verksamheter – från praktiskt restaureringsarbete till folkbildning och opinionsskapande. Det kan handla om att anlägga fiskvägar, restaurera lekbottnar, plantera ålgräs eller utveckla teknik som minskar åldödlighet vid vattenkraftverk. Men också om att sprida kunskap och väcka engagemang genom filmer, böcker eller andra uttryck som sätter ljuset på ålens utsatta läge.
Genom att uppmärksamma dessa konkreta och kommunikativa insatser vill Ålakademin både lyfta fram det som redan görs och inspirera fler att ta ansvar för ålens framtid – en art som fortfarande är akut hotad, men långt ifrån bortglömd.
Vi är långt från kusten, men det är tydligt att vi alla rör oss i samma vatten – och vill åt samma håll.Och hur viktigt samverkan mellan alla är.
På hemvägen i bilen frågar jag Claes om han bestämt sig. Han hade ju kommit med ett tydligt mandat från Ålakademins styrelse – att avgöra om Tranås Energi kunde bli slutkandidaten. Svaret kom utan tvekan.
– Ja, säger han.
Och så var det klart. Det känns som ett bra val. Ett riktigt val. Ett självklart val. Hoppas det ger ringar på vattnet och att fler följer efter.
Text och bild: Annelie Worgard(Samverkan för Hanöbukten)
Länkar:
https://press.tranasenergi.se/posts/pressreleases/nu-bygger-tranas-energi-fiskvag-i-oppeby
https://tranasenergi.se/privat/vart-ansvar/miljoarbete/
https://tranasenergi.se/privat/elavtal/varfor-valja-oss/
Ålakademin:
https://alakademin.se/
https://alakademin.se/alakademin/alakungar-aladrottningar/
Samverkan för Hanöbukten:
