Varningsklockan ringer
Varningsklockan har ringt ganska länge nu. Under ett tiotal år har många runt Hanöbukten funnit fisk med sårskador, döda sjöfåglar och stött på brunt illaluktande vatten längs de annars så vackra stränderna.
Det har gjorts flera undersökningar och sammanställningar av tidigare utredningar för att hitta orsaken till Hanöbuktens problem. Men än så länge har forskarna inte funnit förklaringen till vad det är som gör att Hanöbukten mår dåligt.
Förmodligen är det flera faktorer som samverkar och stör kustregionens komplexa ekosystem. Det handlar om gamla gifter som läcker från bottensedimenten, nya utsläpp från reningsverk, avloppsvatten med läkemedelsrester, industriutsläpp och läckage från jord- och skogsbruk.
Mer kunskap
Det behövs mer kunskap och mer forskning för att säkert veta, men det finns åtgärder att göra redan nu. Insatser som är ganska självklara, som att rena och begränsa de pågående utsläppen.
Det är ingen större idé att försöka rena Hanöbuktens vatten och bottensediment om vi fortsätter att släppa ut nya gifter.
Här stöter vi dock på ett annat problem och det är pengar. Det kostar stora pengar både att rena nuvarande utsläpp och att sanera gamla. Den hittills största miljösaneringen i Sverige är den som sker i Oskarshamns hamnbassäng. Den startade 2016 och ska avslutas 2019. Projektet har en budget på totalt 510 miljoner kronor.
Nu är kanske Oskarshamn ett extremt exempel när det gäller saneringskostnaderna, men likväl indikerar budgetens storlek att arbetet med att återställa förgiftad miljö snabbt stiger enskilda kommuner och företag över huvudet. Det måste finnas möjlighet att lyfta problemen till nationell nivå för att få tillräckliga resurser.
Saknas en plattform
En genomgående kritik i de utredningar och sammanställningar som har gjorts är bristen på kommunikation och samordning. Det tas inget helhetsgrepp. Det saknas en plattform som ger överblick och sammanlänkar kustinvånare, företag, forskare, kommuner och myndigheter med varandra.